Efter att ha velat fram och tillbaka i nästan ett halvår så har jag bestämt mig för att lämna bloggagratis och byta till wordpress. Namnet är detsamma, det ni ska lära er är att skriva wordpress.com istället för bloggagratis.se.

Puss<3

Nu ska jag göra något jag egentligen är fett emot; Jag kommer utse veckan, månadens, årets och århundrates blogg.

Alla de där går till min vän på Kontrabloggen för hans senaste inlägg (egentligen för alla inläggen, men det är hemligt). Framför allt det senaste inlägget fick mig att tänka och jag vill att alla andra också ska börja tänka.

Allting började med att jag satt och kollade igenom min helgondagbok för att se om det fanns något jag vill spara. Detta gjorde jag i och med att helgon håller på att gå i graven av diverse anledningar. När jag gått igenom några inlägg så hittade jag ett långt inlägg som hade några notiser i slutet, lästa igenom dessa och hittade det bästa jag någonsin skrivit: "Man skrattar väldigt mycket när man har sovit en kvart, allt går åt helvete och man måste gå 2 km"

Detta skrev jag alltså när jag var 14 och egentligen så hade jag nog inte så mycket tanke bakom det, det var väl mest att jag morgonen innan jag hade skrivit det hade varit med om just det som citatet beskriver. 

Citatet kan dock bli väldigt filosofiskt om man tänker lite på det och kollar lite närmare på vad det kan betyda. Jag själv är egentligen inte någon som gillar att analysera saker eftersom att jag tycker att man lätt överanalyserar saker och förstör bra saker av just den anledningen. 

Men för att återgå till citatet så är det just ett sånt citat som många kan känna igen sig i och jag är en sån person som när precis allt går åt helvete så skrattar jag åt det, jag kan börja asgarva när något går åt helvete. Visserligen beror det helt på vad det är som går åt helvete, men när allt går åt helvete så skrattar jag  åt det, för att det blir för mycket, jag orkar inte gå och tycka att precis allt är pest och pina. 

Som jag skrev innan så var jag bara 14 när citatet blev till och just då skrev jag det mest för att förklara för folk hur den morgonen hade varit med om, men nu nästan 4 år senare känns det som det bästa jag någonsin har skrivit ner.

Jag tycker att det är ganska facinerande att något man skrev när man var 14, helt utan tanke, kan 4 år senare vara något man själv anser vara det bästa man någonsin har skrivit, det känns liksom som att det bara bevisar att man faktiskt ändras som person från år till år, ibland till det bättre och ibland till det sämre. I det här fallet var det nog till det bättre faktiskt. 

Jag tror inte att jag nu skulle kunna skriva ett lika bra citat, mest eftersom att jag personligen anser att jag är bättre på att prata, så jag skulle förmodligen kunna säga något lika bra. Det hade nog dock inte alls varit lika bra i skrift, eftersom att citatet då skulle sakna sammanhang. 

En annan orsak till varför citatet är så bra är för att det är tidlöst, det är ett citat som alltid skulle kunna användas av vem som helst och när som helst. Det är nästan som ett ordspråk, som de där ordspråken som någon mystisk filosof sa för X antal många år sen. Dessutom behövs det inget sammanhang för att citatet ska bli bra. Det är precis lika bra utan sammanhang som det skulle vara om jag berättade historian bakom det, vilket gör det till ett sånt där episkt citat. 

Det finns säkert tusen andra anledningar till varför citatet är så episkt, men inget jag kan komma på nu iaf.

Det här inlägget är dedikerat till min kära vän på kontrabloggen som med sitt envisa tjat lyckades få mig att skriva det här inlägget.

Jag nu ligger jag här i sängen. Har inte gjort något på 2 dagar, börjar kännas lite jobbigt. Men igårkväll fick jag feber som visserligen gick över under natten, men idag så har jag varit helt skakig och så blir jag yr jättelätt. Dessutom får jag ont i huvudet så fort jag reser mig upp. 

Tänkte gå och kolla upp det där om det inte blir bättre. Dessutom satt febern på hela kroppen, förutom i ansiktet. 

Om någon läser det här och har en aning om vad det kan vara så får ni hemskt gärna säga till.

Puss<3

Fan jag vill bara ha hem dig nu! Det är en vecka kvar tills du kommer hem och jag orkar inte vänta. Jag klarar inte det. Jag behöver dig verkligen. Jag behöver dig nu

Idag har jag varit på grönan med familjen och jag har haft det jättebra hela dagen. Den började hos I eftersom att jag har sovit där hela helgen och så slutade dagen här.

Som sagt jag har haft det jättebra, men jag orkar inte skriva. Känner mig liksom helt tom på ord. Känns som att jag inte kan få ur mig det jag vill få ur mig. Så vi får se om det blir något Arvikainlägg sen och vi får se om jag kommer igen och börjar skriva bra igen. Jag vet inte om jag orkar skriva så mycket längre. Men vi får se vad som händer.

Idag åkte A iväg och jag känner inte att jag egentligen klarar av att vara själv i nästan 2 veckor. Jag hoppas verkligen att jag orkar med det, får försöka hitta på något varje dag för att inte bli alltför deprimerad.

I vilket fall som helst så funderar jag på om jag ska åka till studion idag, bara för att säga hej typ. Har inte varit där på ett, kanske ska rådråga Ve om medusan jag tänkte göra. Sen tänkte jag nog höra om jag skulle passa med en liten ring i underläppen. 

Imorgon ska jag nog slagga hos I för att på lördag sitta barnvakt åt Tte. Me ska bara ringa först så jag vet hur det blir med barnvaktsjobbet. 

Nu blir det att göra mig mer i ordning innan jag åker.

Puss<3

Om ni vill ha en uppdatering om Arvika så får ni vänta ett tag till, men förmodligen inte så länge. Är fortfarande trött och en aning chockad.

Idag har jag faktiskt inte gjort så mycket, har legat hemma och myst med A. Morsan tipsade oss om att gå ner och testa pizzorna på den nya restuarangen (stavning?) som har öppnat 2 minuter hemifrån mig och de är helt grymt bra på pizza. Sen är de jättetrevliga också. 

Kom in dit och det första killen i kassan säger är: "Vad fin du är!"  och jag blev givetvis jätteglad och så beställde jag och A och eftersom att vi fick vänta så passade vi på att prata lite med killen i kassan och så och han var nog en av de trevligaste personerna jag någonsin träffat. 

En sak jag älskar mer med dem är att de har så otroligt blandad meny. De har liksom allt från grillmat (typ hamburgare, kebab och sånt) till mat från det spanska-, italienska-, persiska-, turkiska-, och iranskaköket. Så deras variation är helt fantastisk och deras pizzor var sjukt goda. 

Det blir helt klart ett nytt besök där inom en snar framtid. Kanske mest för att killen i kassan var så sjukt trevlig. 

puss<3